fredag 25 september 2015

Idag är ingen vanlig dag

Min älskade i sitt esse!!!


Kjella och Ajax vom Scandinawian från SM 2004 Sunne
eller SM 2005 Värnamo!

En fin text om sorg, just nu... två år...sedan Qvarre lämnade oss.
Vad gäller sorg så kommer du upptäcka att det kommer i vågor.
När fartyget först havererar så drunknar du, med vrakdelar runt omkring dig.
Allt som flyter runt dig påminner dig om skönheten och hur magnifikt fartyget en gång var.
Och allt du kan göra är att flyta. Du hittar några bitar från vraket och klamrar dig fast, ett tag i alla fall. Kanske är det någon fysisk sak. Kanske är det ett trevligt minne eller ett fotografi. Eller kanske är det en annan person som också flyter. För ett tag så är allt du kan göra att flyta och hålla dig vid liv.
I början är vågorna skyhöga, 50 meter, och kraschar över dig utan någon nåd.
De kommer med tio sekunders mellanrum och låter dig inte ens hämta andan.
Allt du kan göra är att klamra dig fast och försöka flyta.
Efter ett tag, kanske veckor, eller månader, så är fortfarande vågorna lika höga, men de kommer med mindre mellanrum.
Men fortfarande så utplånar de dig när de väl slår till.
Men mellan gångerna kan du andas och fungera. Du vet aldrig vad som ska utlösa sorgen.
Det kan vara en sång, en bild, en gatukorsning, doften av en kopp kaffe.
Det kan vara precis vad som helst…. och då kommer vågen med full kraft.
Men mellan vågorna finns det liv.
Någonstans längs vägen upptäcker du att vågorna bara är 30 meter höga, eller kanske 20 meter.
Och även om de fortfarande kommer så slår de till mer sällan.
Du kan se dem när de är på väg.
En årsdag, en födelsedag eller vid jul.
Du kan se dem komma, för det mesta, och då förbereda dig.
Och när de sköljer över dig så vet du att du kommer att överleva.
Genomblöt, skakad, klamrar du dig fast vid en liten bit av vraket, men du kommer att överleva!


Inga kommentarer:

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...